I slutet av oktober 1981 kablades de overkliga bilderna ut över världen: en 76 meter lång ubåt av whiskey-klass med sovjetisk örlogsflagga låg kraftigt på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Under tio dagar spelade Kustbevakningen en viktig roll i ett politiskt spel med höga insatser.

Sveriges Televisions dramaserie ”Whiskey on the rocks” som visats under julhelgen har påmint oss om hur vårt samhälle såg ut under det kalla krigets kanske mest intensiva dagar i vårt land. Olle Månsson är en av många som nyfiket bänkat sig hemma i tv-soffan. Han började på Kustbevakningen 1980 och var del av den sex man starka besättningen på kustbevakningsfartyget TV 103 som kallades till platsen. Ryssarna ville inte ha militära fartyg längs fartygssidan, men Kustbevakningen kunde förtöja intill ubåtens långsida.

– Även om satiren är rent grotesk med den påhittade överbefälhavaren och Brezjnev som grav alkoholist blev jag både överraskad och förbluffad över hur mycket som faktiskt stämmer: fiskarna som hittade ubåten först och kommendörkaptenen som skötte de svenska förhandlingarna. Det stämmer också att den sovjetiska flottan hade ett antal fartyg utanför den svenska territorialgränsen, men de passerade aldrig den svenska gränsen, berättar Olle Månsson.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) tog ombord mätutrustning för radioaktivitet till TV 103 via en mindre båt. Foto: Olle Månsson.

Från en av hytterna i fören på TV 103 genomförde Försvarets forskningsanstalt mätningar och konstaterade att U 137 sannolikt var bestyckad med kärnvapen. Det tillkännagav statsminister Thorbjörn Fälldin vid en presskonferens, precis som i serien.

– Däremot fick ingen svensk komma in i ubåten. Under förhandlingarna mellan kommendörkaptenen  och U 137:s befälhavare Gushin stod de på var sin båt, eller på ubåtens djuproder, minns Olle Månsson som själv såg förhandlingar pågå i skydd av nattens mörker.

Intresset för händelsen var enormt, både i Sverige och internationellt. Olle Månsson minns bland annat att amerikanska journalister hyrde helikoptrar som kunde flyga nära och ta bra bilder.

Olle Månsson påminner om att upplösningen blev dramatisk. Det stilla vatten som visas i serien stämmer inte alls med verkligheten.

– Det blåste upp till orkan och ubåten började röra på sig, vi var oerhört oroliga för säkerheten. En svensk bogserbåt drog till slut loss ubåten och fredagen den 6 november lämnade den svenska vatten, berättar han.

Det var inte heller en fyllefest ombord på ubåten som ledde till att U 137 av misstag hamnade på svenskt vatten, det är Olle Månsson övertygad om.

– Enligt den information jag fått är forskarna helt övertygade om att U 137 inte navigerade fel, den sovjetiska ubåten var helt medvetet inne i Karlskrona skärgård på militärt skyddsområde. Men självklart skulle de inte gå på grund.

U 137 på kobben. Foto från Olle Månssons eget fotoalbum.

Besättningsmannen som tappade sin mössa

Svante Skölderud heter en annan kustbevakare som tjänstgjorde på flera av Kustbevakningens enheter under de tio intensiva dagarna. Han har inte tittat på tv-serien men har fortfarande starka minnen efter de speciella arbetsdagarna.

– Vi fick larm att åka och hämta två poliser på Hasslö utanför Karlskrona och det gjorde vi utan att veta exakt vad det handlade om. När vi kom till platsen gick en rysning längs ryggraden när jag såg den ryska örlogsflaggan på ubåten, minns Svante Skölderud.

– Då vi kom dit skulle vi åka runt och titta hur ubåten stod på grund. Jag minns att det var två ryssar som hade vakt, den ena med kulspruta i handen. När vi skulle förtöja intill U 137 skulle den ena vakten ta emot vår tross, men den hamnade snett så att han tappade sin örlogsmössa i vattnet. Jag plockade upp mössan med en båtshake och med teckenspråk fick jag tillåtelse att behålla den. Jag förvarade den hemma i Karlskrona under många år, på en staty av Beethoven.

– Det var riktigt jävla läskigt att jobba där. Stämningen var ganska uppskruvad, säger Svante Skölderud idag.

Han donerade senare mössan till Marinmuseum i Karlskrona där den kan ses i museets samling.