Internationell samverkan
Kustbevakningen arbetar med räddningstjänst, sjöövervakning och brottsbekämpning internationellt. Foto: Valdemar Lindekrantz
Internationell samverkan sker i vardagen, i arbetsgrupper, övningar och operationer. De olika ländernas bidrag höjer den gemensamma förmågan samtidigt med varje lands egen förmåga.
I förordningen (2007:853) med instruktionen för Kustbevakningen står att Kustbevakningen i enlighet med särskilda föreskrifter ska ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss i syfte att begränsa konsekvenserna av olyckor och utsläpp samt att Kustbevakningen får utöver vad som följer av 9 kap. 1 § Lagen om skydd mot olyckor (LSO) begära bistånd från och lämna bistånd till utländsk myndighet vid räddningsinsatser.
Innan Kustbevakningen beslutar att begära eller lämna bistånd enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska myndigheten informera Regeringskansliet om de åtgärder som den avser att vidta.
Internationella överenskommelser
Inom verksamhetsområdet miljöräddningstjänst till sjöss har Sverige ingått bland annat följande internationella överenskommelser:
- Konventionen om skydd av Östersjöområdets maritima miljö (statens internationella överenskommelser, SÖ 1996:22). Helsingforskonventionen (HELCOM) är en överenskommelse mellan Östersjöns strandstater.
- Överenskommelsen (SÖ 1984:13) om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen. I Bonnavtalet ingår Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige och EU-kommissionen.
- Överenskommelse med de nordiska länderna där de förbinder sig att samverka med varandra för att skydda havsmiljön när den är hotad - oavsett vilket av länderna som hotet berör. Köpenhamnsavtalet har ingåtts mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.