Miljöräddning till sjöss

Utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen utgör ett allvarligt hot mot den marina miljön. Kustbevakningen har huvudansvar för miljöräddning till sjöss och arbetar för att skadorna vid utsläpp av olja eller andra farliga ämnen ska minimeras så att naturen kan skyddas så långt det är möjligt. Vi är ständigt i beredskap med miljöskyddsfartyg och flygplan för havsövervakning.

Kustbevakningens förmågor

Kustbevakningen har miljöräddningsansvar när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller det föreligger en överhängande fara för detta. På en övergripande nivå kan myndighetens förmåga till miljöräddning ses som resultatet av tre delförmågor:

• Förmåga att bedriva miljöövervakning för att kunna upptäcka utsläpp av olja och andra skadliga ämnen, eller överhängande fara för utsläpp.
• Förmåga att upprätthålla miljöberedskap för att kunna påbörja en
  miljöräddningsoperation och snabbt ta sig till utsläppet eller situationen.
• Förmåga att genomföra miljöräddningsoperationer och effektivt begränsa och bekämpa utsläppet eller vidta åtgärder för att förhindra ett utsläpp, exempelvis genom nödbogsering eller nödläktring.

Samarbete i Sverige och internationellt

Ett oljeutsläpp på svenskt vatten involverar flera olika aktörer. När ett utsläpp av olja sker till havs eller i de stora svenska insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren ansvarar Kustbevakningen för att ta upp och ta hand om oljan. Når oljan land, eller om ett utsläpp sker i vatten inom kommunalt ansvarsområde, till exempel vattendrag eller i hamnar, ansvarar kommunal räddningstjänst för miljöräddningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är ett stöd för kommunerna i den övergripande samordningen av oljeskyddet på land.

Havet är allas gemensamma angelägenhet och utsläpp av skadliga ämnen känner inte av några nationsgränser. Kustbevakningens ansvar omfattar även Sveriges åtaganden i internationella miljöräddningssamarbeten till sjöss. Det finns idag ett omfattande internationellt samarbete mellan Östersjöländerna inom Helsingforskommissionen, HELCOM, mellan Nordsjöländerna inom Bonnavtalet, mellan de nordiska länderna inom Köpenhamnsavtalet och i EU genom Europeiska sjösäkerhetsbyrån, EMSA.

Inom ramen för dessa avtal hålls regelbundna möten och övningar där länderna tillsammans utvecklar förmågan till samarbete vid miljöolyckor till havs.

Rådande hotbild för utsläpp till sjöss 

Kustbevakningen arbetar löpande med hot- och riskbildsbedömningar kopplade till miljöräddningsuppdraget. Myndigheten har även gjort riskanalyser för Vättern, Mälaren och Vänern.

De flesta större utsläpp idag utgörs av bunkeroljor (olja för fartygets egen drift).  Därför utgör denna typ av utsläpp ett vanligt scenario för svensk oljeskyddsberedskap.

En olycka med ett tankfartyg med utsläpp upp till 10 000 ton olja kvarstår som ett värstafallscenario då råoljetrafiken är omfattande utanför Sveriges kust. Sannolikheten för en sådan olycka har bedömts som låg, men risken finns kvar i Östersjön och Västerhavet.

”Skuggflottan” i Östersjön

Gällande trafikbilden i Östersjön noterar Kustbevakningen att Ryssland, till följd av EU-sanktionerna som begränsar landets möjligheter att sälja olja, använder en så kallad ”skuggflotta” av ofta undermåliga tankfartyg för oljetransporter till länder som inte bojkottar Ryssland.

Dessa fartyg är i många fall äldre än branschstandard, vilket medför ökad risk för maskinproblem och svagheter i skroven. Det förekommer att fartygen saknar kravställd standard avseende dubbelskrov för att försvåra eller förhindra ett oljeutsläpp vid grundstötning eller kollision.

Att fartygen genomför långa resor och drivs och bemannas av relativt nya aktörer, ovana vid Östersjöns villkor, medför ytterligare osäkerheter angående säkerheten.

Ökade transportbehov till sjöss vid Norrlandskusten

Den industriella utvecklingen på Norrlandskusten skapar ett ökande transportbehov till sjöss som följd, vilket också ökar utsläppsrisken.

Luleå, Skellefteå, Umeå och Gävle är hamnar som genomgår omfattande modernisering och anpassning för större fartyg och ökad sjötrafik.

Under flera år, identifierades flertalet utsläpp av andra skadliga ämnen i Bottenviken med koppling till misstänkt tankrengöring.

Havsbaserad vindkraft innebär en något ökad risk

De havsbaserade vindkraftsparkerna som etableras i svenska farvatten innebär en något ökad risk för olyckor främst till följd av smalare farleder vilket ökar risken för grundstötning vid maskinproblem.

Sjötrafik som behövs vid byggandet och den kontinuerliga servicen av vindkraftparkerna ger också en viss ökad risk då denna trafik korsar de farlederna som frakttrafiken använder.

Nya typer av fartygsbränslen försämrar riskbilden

En förändring i riskbilden under senare år är användningen av lågsvavliga bränslen och andra alternativa bränslen. Ändrade internationella regler om reducerad svavelhalt i fartygsbränsle trädde i kraft 1 januari 2020 och innebär att sjöfarten styrs mot att övergå till en annan typ av bränsle.

En del av dessa nya typer av fartygsbränsle kallas med ett samlingsnamn för hybridoljor.

Hybridoljor och marin diesel

Det finns ett stort antal hybridoljor som, beroende på sammansättning och tillsatser, kan bete sig olika i vatten. Ett annat lågsvavligt bränsle som används i stor utsträckning är marin diesel, som har låg viskositet och breder snabbt ut sig över ett stort område i ett tunt skikt.

Detta medför att den teknik och de metoder som används för att ta upp traditionell tjockolja ur vatten endast delvis eller inte alls är applicerbara vid vissa typer av utsläpp, vilket ökar risken för negativa konsekvenser. 

Skrubbrar och ökad användning av tjockolja

Ett annat sätt för sjöfarten att hantera regleringen av minskat utsläpp av svavel och andra farliga ämnen är att installera så kallade skrubbrar där man fortsatt använder sig av traditionell tjockolja för framdrivning. Dessa skrubbrar tar bort svavlet och andra farliga ämnen så dessa inte släpps ut i luften efter förbränning av oljan vilket gör att dessa fartyg kan följa lagstiftningen med minskade utsläpp till atmosfären.

Kustbevakningen har noterat att allt fler handelsfartyg som trafikerar våra farvatten har återgått till att använda traditionell tjockolja då de installerat skrubbrar ombord.

GPS-störningar

Vid ett flertal tillfällen under året har observationer gjorts gällande störningar i handelssjöfartens GPS:er, dels där signalerna försvunnit helt men även tillfällen då GPS-positionerna rört sig i onaturliga farter och rörelsemönster. Detta kan i sin tur få förödande konsekvenser om det används i antagonistiska syften och om det inte observeras ombord på fartygen. Resultatet kan exempelvis bli kollisioner och grundstötningar vilka kan innebära fara för liv och utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen i havet.